Blekta foton…..

men aldrig bleknande minnen av de två underbara Grand Danois jag har haft. Det var i slutet av 70-och början på 80-talet de två bjässana anlände in i familjen. När de föddes var de naturligtvis inga bjässar utan mer i storlek av en telefonlur.Vid 8 v. ålder när vi hämtade hanen så var han i storlek som en liten pudel. Men sen explodarde det fullkomligen .När han var 9 mån. så var han 90 cm i mankhöjd.Växte lite till kommande månader. Hans namn var Cesar.Cesar blev aldrig den utställningshund som uppfödaren hade tänkt sej. Han var för spinkig och hade inte tillräckligt ”mycket läpp”. Men en härligare knähund kan man inte tänka sej.Underbart lynne,lagom vaktig,älskade katter och var i största allmänhet lite barnslig.Stor sorg i hjärtat när han vid 7 års ålder fick cancer i mjälten.G.D. har en medelålder (åtminstone var det så då) på 5 år ,så  enligt det  levde  han länge.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Dagligt babbel..... Bokmärk permalänken.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s