När stora L var barn……

så var hon en julhelgen och hälsade på då kom följande:

”Mormor vi skriver en historia tillsammans, vi skriver vartannat ord”, sa hon. Så här blev det:

En otrolig historia

En mörk natt i juni så hände något mycket lustigt en liten teddybjörn skulle åka på en lång stor trädstam utför en bäck som hette Stora Klara Fallet. Då hände en olycka men det var inte så roligt fast det kunde ha blivit värre. Då kom en stor elefant som inte kunde flyga och då sa den att jag ska på fest någon gång i februari men han ville inte det alls för elefanten ville bada i Niagarafallen och göra en tavla till mamma som hette Matilda. Mamman gillade inte något som hade med föräldrar att göra. Men hon var väldigt puckad i benet fast det gör inget men mamman klarade sig bra för att hon kunde inte simma, dessutom var hon blind och döv så det blev inget bröllop mellan hennes gamla hamster och datorn. Dom passade barnen istället för att ankan skulle få bada. Helt och fullt blev dom fulla och galna, det vart hela badkarets historia. Slut
Vi hade så skoj och skrattade länge åt vår ”saga”.

Nu och då min älskade tös ! ♥

579110_10151137611243715_1475010933_n

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det här inlägget postades i Dagligt babbel..... Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till När stora L var barn……

  1. Ninni skriver:

    Vilken rolig sysselsättning. Det blev ju en riktigt bra historia. Jag ska försöka komma ihåg det här sättet att umgås till den dag jag får barnbarn och de är så stora så de kan skriva en historia tillsammans med mig. 🙂
    Kramen.

    Gilla

  2. irisnilsson skriver:

    Varför skriver du inte blogg längre? Detta har ju legat här i flera månader och inget mer har hänt 😦

    Gilla

  3. Därför att mitt liv har varit tufft i några månader och lusten att dela med sej av tråkigheter inte finns. Jag vill heller inte läsa att ”ta dej i kragen ” eller ”det finns de som har det värre” eller ”se positivt ” .Jag är ledsen och nerkörd och vill inte dela med mej av det.Livet tar en vändning som ingen kan förstå som inte själv har varit i samma sits. Det är enda förklaringen.
    Kramar och ta vara på livet ♥

    Gilla

  4. Ninni skriver:

    Jag förstår dig Nitha. Inte för att jag varit i samma sits men i samma känsla. Lusten att skriva försvinner när man inte mår bra. Eller det är så för vissa utav oss i alla fall.
    Kramen och var rädd om dig! ♥

    Gilla

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s