Vi har ju inte…

haft någon snö på hela vintern. Men nu kom det 2 dm på en gång, har hållit på i 2 dagar nu, töat lite emellan sen kom ett nytt snöfall i natt. Lite jobbigt att bo så här på vintern eftersom vi måste gå mellan två hus. Det kommer ju inte att funka nån mer vinter nu när vi är till åren komna och blir det sjukdom  med svår hosta  så är det ohållbart. Men hitta en lägenhet är ju inte heller helt lätt. Jag har velat detta i flera år nu men får ingen respons 🙂
Övriga året är det underbart att få vara här, men som sagt snöfria vintrar och att vi får vara friska är ju OK .Men som det blev nu är bara jobbigt och oroligt.
När vi köpte Torpet Sandbo så var det ju tänkt och har fungerat som sommarställe och det har det gjort sen 1974. Det var helt fallfärdigt och de första åren tältade vi tills vi fick ihop det så pass att vi kunde sova på vinden. Många år och många timmar och högvis med materiel så blev det vårt smultronställe. När jag gick i pension så tog vi ett gemensamt beslut att flytta hit . För att få det större så byggde Mäster till ett v-rum på knappt 40 m². ihop med det befintliga  sovrum och badrum som var det gamla lilla stallet när vi kom hit.Jättefint blev det och när man är pigg och alert så är det ju inga problem för det är ju så att köket och matplatsen är i det befintliga torpet. Hur vi är försökte få ihop byggnaderna när v-rummet kom på tal så gick det inte pga av husens placering. Så därför bor vi i två hus. Tanken var ju att vi skulle ha en liten lägenhet i stan just för vintertid och tiden Mäster hade sagt var att när han fyllde 75 så skule vi söka oss en lägenhet. Men åren går och som sagt så länge man är piggelin så är det väl ingen fara. 2013 fick jag diagnosen livmodercancer. Hade den stora förmånen att ha en underbar husläkare som såg till att jag kom till sjukhus och gyn. Opererades i Linköping 6 maj genomgick strålning i V-vik under sommaren strålning i Linköping klar i september.Fick proppar i lungorna som fördröjde tillfrisknandet. Jag är så nöjd med bemötandet jag fick på alla ställena och att från maj till september var allt klart. Det negativa med allt var att jag fick nervskador i fötterna och fingertoppar efter att jag reagerade så hårt på cellgifterna.
Även detta gör att det är svårt att bo så här vintertid.
Jag ber om böner och om hållna tummar att vi hittar en liten fin lägenhet så vi kan få vara där i lugn och ro när det stormar ute 🙂
Denna bloggen blev en liten berättelse från Torparkäringens hjärta.
Ha en fin söndag.
With love ❤

 

Annonser
Det här inlägget postades i Dagligt babbel...., Fakta. Bokmärk permalänken.