Ankarplatsens längtan.

Dikt av Jörgen Källmark

 

Mina segel längtar efter vind.

De viskar till varandra sina minnen av stormen

och ger varandra förtroenden om sin längtan

att åter få pressas till gränsen för det möjliga,

att åter bli bärare av meningen med färden,

att åter äga vissheten om målet.

Mina segel sörjer sin tomhet.

De längtar efter vind.

Annonser

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s