Förlåtelse en bristvara.

Bokrecension skriven av Jörgen Källmark Dagen 92-10-01

 

Under min tid som redaktör för Dagens kristna sidor kom jag i kontakt med de religiösa tidningarna som ges ut i vårt land.

En tidning som jag då varje vecka öppnade med förväntningar var Helgelseförbundets tidning Trons Segrar.

Det var särskilt ledaren jag läste. Den var skriven på ett rikt och omväxlande språk och innehöll alltid beaktansvärda sanningar och gav intressanta utblickar över samtidens frågor.

Tidningens chefredaktör hette Sven Kårbrant. Han hade denna uppgift åren 1976-1986. Samtidigt var han pastor i Göteborg. Nu är han pensionerad.

Under årens lopp har han hunnit med att utöva ett omfattande skriftställarskap och har sålunda inte mindre än tio böcker och ett stort antal tidningsartiklar på sin merit lista.

Nu är han som sagt pensionär men en vital sådan, vilket bevisas av att han nu ger ut sin elfte bok. Det är ingenting mindre än en noggrann utforskning av förlåtelsens värld, i den mån detta är möjligt. Det är ju frågan om dimensioner där den Allsmäktige Guden själv svarar för en förlåtelse som ingen människohjärna kan utforska till fullo.

Förlåtelsen är en bristvara, konstaterar Sven Kårbrant. Kristendomen är den enda av världens religioner som med Kristi försoning som grund förkunnar total förlåtelse.

Den är unik med sin förlåtelser. Den är en förlåtelse som tränger ned i det undermedvetna. Inga avgrundsdjup är undantagna för levande Guden och den förlossning som finns i Jesus Kristus.

Boken som Sven Kårbrant nu ger ut heter: Så helt förlåter Gud. (Förlag HF Kumla.)

Ett avsnitt i boken som säkert kommer att läsas med intresse gäller förlåtelsen och den därmed sammanhängande bekännelsen.

Bekännelsen hör till förlåtelsens instrument. Det måste användas på ett rätt sätt.

Många kristna har besvär med gamla tillkortakommanden. Följande ord av författaren kommer säkert att hälsas med tacksamhet: ”Det är fullt tillräckligt att en människa i sin ensamhet bekänner sin synd inför Gud före att hon ska få förlåtelse, Jag vill inte säga att den offentliga syndabekännelsen är överflödig. Men det finns ingenting i Guds ord som säger att vi ska göra större väsen av vår synd än vad som är nödvändigt för att komma i rätt ställning till Gud och våra medmänniskor”.

Men, säger författaren; ”Det är tveklöst att sådant som åsamkat en medmänniska eller till exempel en myndighet ekonomiska förluster måste erkännas och ersättas.”

Sven  Kårbrants bok :Så helt förlåter Gud är ett frigörelsens dokument. Den varje kristen och varje människa med själen frågor aktuella, bör läsa.